Det är jobbigt på behandlingshemmet. En av tjejerna är självmordsbenägen och vissa dagar får jag vakta henne hela tiden så att hon inte går och hänger sig, en annan är schizofren och brukar fucka ur var och varannan dag, slå personalen, skrika och ha sig. Visst bor hon i enskilt men hon är ofta ute på avdelningen ändå. (hon bor här bara för att inget annat hem vill ta emot henne, hon är för jobbig.). Sedan har vi J, en riktigt läskig psykopat. Hon har tydligen gjort något mot alla nya som flyttat in, lägga saker i maten, hårborttagningsmedel i deras balsam o.s.v men mig lägger hon ner så jäävla mycket energi på att knäcka psykiskt istället.

"Äsch, jag gör det bara för att det är kul att se Leahna må dåligt ju."  hade hon sagt till N vid ett tillfälle.

Haha, det låter som att jag bor på psyk eller ett LSS-boende, men kan ni fatta att detta är ett vanligt jävla LVU-hem? Herregud, vet inte hur länge jag orkar med skiten längre, det är jobbigt nog att vara inlåst utan allt det här.

Jaja, till något annat. Jag spyr inte alls lika ofta längre. Och går tydligen ner en massa i vikt, får kommentarer hela tiden och måste vakta vad jag svarar. Är smalast av oss 5 tjejer som bor här just nu, kul ju, men har ingen thinspo att titta på haha.

Ska dricka upp min sockerfria energidricka, röka klart min morgoncigg och sedan ner och väga mig.

Är hemma på permission igen, från igår till idag så ska tillbaka nu vid 19:00. Höll på att skriva "hem" först. Institutionsskada. Kan ju fan knappt komma ihåg att jag kan öppna ytterdörren själv här hemma. Känns jobbigt att åka nu när jag fått ova hemma för första gången på ca 7 månader, men det finns ju inte så mycket att göra åt den saken. Har försökt muntra upp mig genom att internetshoppa, haha. 4 korsetter och ett par högklackade skor. 

Update om maten:

Försöker att inte spy 5ggr om dagen som jag gjorde förut. Har lyckats minska till i alla fall högst 2ggr/dag. Hetsar ju fan inte ens längre, spyr även om jag ätit 1/5 av vad en normal äter vid samma tillfälle. Äsch, får se hur allt går. 

Är nog tillbaka igen på tisdag, kanske. Skriver mer då, promise.

Jag tänjde på gränserna för mycket i november förra året. Två dygn med R, efterlyst, tagen. 2 dagar senare drar jag iväg med honom igen. För mycket tjack och en vecka med bara 8 timmar sömn knäckte mitt psyke och jag är förvånad att jag inte hamnade i en psykos. Men jag fick synvillor och hörselhallucinationer, pnikångest, bråk med R så att hela stationen kollar och något ringer polisen. LVU, direkt till Råby, 3 veckor senare Ljungaskog. Knappt en månad där innan jag sticker och halvt pundar ihjäl mig i Klippan. Sover i källarförråd och lyckas överdosera på amfetamin innan jag blir tagen igen. Ska berätta mer om det när jag orkar. 

Sitter på Utrednings/Akut-avdelning nu men ska snart flyttas till behandling, låsbart. Gick från pundarmentalitet till hjärntvättad av staten och sedan till det mellantinget jag är i nu. Det är för jobbigt att dra men det är hemskt att stanna kvar. Ska nog ändå försöka kämpa mig igenom maktmissbruk, visitationer och att bli överkörd av deras regler. HAr i alla fall börjat få några timmars permission hem varje helg. 3:e permissionen idag. 

Under dom här 7 månaderna jag suttit på institution har jag bland annat utvecklat en extrem bacillskräck och blivit helt uppslukad av Ana och Mia utan att ha lagt märke till det.

Gått från 50 till 58, 58 till 52, 52 till 45, 45 till 59, 59 till 51 som jag är på nu. Sabbar kroppen. Plötsligt blev det rutin att gå på toaletten direkt efter maten. Lika normalt för mig som att borsta tänderna eller gå ut och röka. Kaloriräkning i mitt huvud hela tiden. Har dragit igång ett försök på Ana Boot Camp med en brud jag bor med. Ganska annorlunda att göra det med någon man är inlåst med 24/7. Men peppande, det går ju inte direkt att fuska, haha. Dock har vi inte tillgång till våg annat än hos sjuksköterskan men vi har ett hemmagjort måttband i alla fall. Perdonalen är så lätt att lura med maten förresten. "Du har ätit så bra idag Leahna! Särskilt vid middagen!" Vet inte hur dom fick 2 salladsblad och 1/4 tomat till bra, jävla lättlurade idioter. 

Vet inte vad jag ska skriva mer. Fråga om ni undrar något.

Puss och förlåt att jag inte skrivit.

Sjukaste helgen på väldigt länge. Sjuk, men riktigt trevlig, det jag minns i alla fall.

K ringde dit två flaskor smuggelvodka nästan direkt, svepte äckliga drinkar blandade på vodka och billig apelsinsaft. Mina tre månader utan alkohol gjorde sitt, för helt plötsligt var jag full, väldigt full. Uhm, tjejsex med värdinnan, K i tvättstugans toalett. Mer alkohol, musik, fler gäster, några bloss på en joint och sedan är det svart.

Vaknar i K's armar med en bakfylla från helvetet. Så det första vi gör efter frukosten som bestod av chillinötter och en rostad macka och promenad med deras vovve, är att ta varsitt glas vin. Mina vinglas hade hon tydligen hällt vodka i, så det är ju inte så konstigt att det blev svart ganska fort andra dagen också. Har lite knepig minnesbilder som jag inte ens vill skriva om på bloggen, haha. Sjukaste två paren jag träffat på i mitt liv, men samtidigt helt underbara!

55,0.

Minus ett halvkilo till. Herrejävlar! Denna dagen kan ju inte bli bättre!

Igår åt jag ändå 5 eller 6 köttbullar, 2,5 potatisar, sås, lingon och 7-8 jordgubbar. Kanske min ämnesomsättning äntligen har satt igång på riktigt.

Morgoncigg och sockerfri powerking på balkongen invirad i den grå ullfilten. Sju och en halv timmars sömn och jag är lite skakig, både i händerna och inombords. Landskapet här ute är så lugnt och stilla, balanserar mellan höst och vinter och luften är kall. Kan se tre kossor längst bort på åkern och gråa träd som tappat sina höstfärger. En nötskrika med sina blå fjäderdetaljer och rufsigt huvud i äppelträdet, bara tre meter från där jag sitter.

Snart är min lugna halvtimme över och jag måste ta tag i hårplattning, vägning, val av kläder och sminkning.

Hjärtat slår lite för fort och jag tror att det beror på nervositeten. Men varför? Det är ju bara en fest. Tre veckor inomhus gör väl sin del i det hela. Tåget avgår 12.06 och K som ska ha festen ska möta mig på stationen. Ska även träffa älskade storasyster S idag. Kanske köpa ett gram vit magi. Men det är som att svära i kyrkan när man drar in det i näsan istället för att få det rätt in i blodomloppet. K kanske förstår, hon kanske till och med frågar om jag vill ta det så. 

Och en tanke som snurrat i huvudet, som gjorde det så svårt att somna inatt. Tänk om S tar med sig R, som en överraskning. Chansen är minimal men jag kan inte låta bli att hoppas. Det kan jag inte. Önskar nästan att man var religiös, då hade jag knäppt mina händer och bett om att få träffa honom. Men min hjärna är för logiskt för att vara såväl religiös och vidskeplig. 

55,5.

7hg ner. Underbart!

Är jättenervös inför festen imorgon. Har ju inte varit utanför huset på 3 veckor och så ska jag på en fest där jag bara känner 1 person, hon som har den. Henne har jag bara hängt med en dag i skolan och snackat i telefon med ungefär 3ggr... Vad fan ska jag ha på mig?! Måste ju även fixa alkohol. Känns som en pers även om jag känner i stort sett alla a-lagare i min stad.

Har blivit lovad en panna tjack av en bekant som betalning på en kniv han fick av mig. Hade varit superkul om jag kunde få den imorgon, men han har ingen mobil just nu, bara mitt nr sparat. Hmm. Vad kan man göra då?

Har förresten varit uppe halva natten för att rensa virus från datorn. Innan jag gjorde det hann jag bli av med 2 mailkonton, nästan mitt origin och nästan facebook. Alltså helvete.

Sömnproblemen håller i sig. 3-5h sömn 5-6 dagar i veckan och resterande dag/dagar högst 9h. Känner mig trött och gäspar hela tiden men någon sömn blir det fan inte. Och om jag somnar jättetrött kan jag vakna 3h senare, fortfarande trött, men oförmögen att somna om.

Fick ett samtal från S telefon förut. Hjärtat hoppade till och började skena. "Tänk om det är R, tänk om det är R, snälla låt det vara R!" Det var det inte, men hon sa att hon skulle försöka få tag på honom nu i dagarna, se till att han ringde mig så att vi kunde bestämma en tid och dag att ses. Började gråta i telefonen.

Jag blir överlycklig bara jag tänker på att få träffa honom, men vet samtidigt att jag inte får ha för höga förväntningar. Han kanske inte kommer över huvud taget, han kanske är alldeles för tjackad, han kanske är abstinent, han kanske inte ens har lust att träffa mig... Man kan aldrig vara säker på något när det gäller missbrukare, men jag får hoppas på det bästa.

Vägde mig förresten igår för första gången på väldigt länge. Hade räknat med att vikten låg på 60kg, men blev både lättad och äcklad när det istället var 56,8. Nu på morgonen låg den på 56,2 och jag tänker aldrig mer vara så nära 60kg igen. Får försöka förhindra det genom att börja väga mig regelbundet igen.

Även om jag i stort sett inte skrivit någonting här på bloggen om mat och vikt det senaste så ligger det alltid och gnager i bakhuvudet. Jag vill fortfarande vara tunn och lätt, även om jag börjat acceptera mina former lite mer över tiden. Känns både bra och dåligt det där, är rädd att jag ska släppa allt och gå upp 7 kilo till, men är glad att jag KAN vara på den här vikten utan ständig ångest.

Lovar förresten att bli mer aktiv här. Det händer bara ingenting i mitt liv nu för tiden.