Jag skriver knappt här längre. Förlåt. Men det är för mycket i mitt huvud.

Det har hänt lite sedan sist. Jag har flyttat till träningsboendet. Det är ändå en ganska stor förändring.

Maten är krånglig. Äter nästan så mycket som man ska när jag är hemma på helgerna, men under veckorna blir det nästan ingenting. Går ner i vikt och är nöjd över det, men min nyvunna självkontroll gällande maten skrämmer mig lite. 

Tog ett återfall för några veckor sedan. Eller ska man säga idag istället om det räknas som återfall när man snortar medicinen man ska svälja...

Har försagt mig angående en sak jag inte orkar ta upp idag och det har lett till stora konsekvenser. Jag tror att jag har lyckats fixa det mesta med situationen men förtroende kan man inte ljuga sig till. Mår så dåligt över det, står knappt ut. Men jag vet ju att det är det jag förtjänar. 

ja tack snälla?

Igår hände något riktigt obehagligt, jag  fick jag kramp i hjärtat. Först kändes det som att det drog ihop sig, sedan slog det några väldigt hårda och ojämna slag innan det drog ihop sig igen och efter det började det slå minst 130slag/minuten, så hårt att hela bröstkorgen hoppade liksom. Kände t.o.m pulsen nere i magen också, i kroppspulsådern. 

Allt höll tydligen bara på i fem, sex minuter men det kändes fan som tjugo. Blev livrädd. Har bara vart med om samma sak en gång förut (dock var det inte lika illa då).

Det var när jag var på rymmen i januari, hemma hos Syster S. Hennes kille, H, som är en riktig psykopat trodde inte på henne när hon sa att jag inte blir "påtänd" på samma sätt som andra när jag tar tjack, att jag är lugnare och inte snöar in på saker och då var han så klart tvungen att motbevisa henne. Så han blandade en panna (fick veta senare att det var 0,6g 70% rent tjack) till mig. Det var tredje pannan på ungefär två dygn, hade varit vaken hela denna tiden och det var också första gången på flera månader som jag tagit eftersom jag suttit inlåst. Så fort han drog ur nålen började jag se vågmönster överallt, p.g.a att mitt blod rusade så fort. Sedan tyckte S att det var en superbra idé att gå ut och spraymåla utemöbler kl.04 på natten och det var då det kom. 

Hon förklarade att det berodde på att hjärtat blivit överansträngt och att det var därför det krampade. Men hon sa också att det inte är många inom sjukvården som vet om att detta kan hända, vilket jag fattade då jag fick prata med en från sjukvårdsupplysningen efter händelsen igår. 

Det som skrämde mig mest av allt igår var nog inte själva händelsen i sig, utan att jag måste fått denna krampen för att jag spyr så mycket nu för tiden. Det finns ingen annan förklaring. Jag förstör mig själv så totalt, vare sig det är med droger eller mat. 

Jag tänjde på gränserna för mycket i november förra året. Två dygn med R, efterlyst, tagen. 2 dagar senare drar jag iväg med honom igen. För mycket tjack och en vecka med bara 8 timmar sömn knäckte mitt psyke och jag är förvånad att jag inte hamnade i en psykos. Men jag fick synvillor och hörselhallucinationer, pnikångest, bråk med R så att hela stationen kollar och något ringer polisen. LVU, direkt till Råby, 3 veckor senare Ljungaskog. Knappt en månad där innan jag sticker och halvt pundar ihjäl mig i Klippan. Sover i källarförråd och lyckas överdosera på amfetamin innan jag blir tagen igen. Ska berätta mer om det när jag orkar. 

Sitter på Utrednings/Akut-avdelning nu men ska snart flyttas till behandling, låsbart. Gick från pundarmentalitet till hjärntvättad av staten och sedan till det mellantinget jag är i nu. Det är för jobbigt att dra men det är hemskt att stanna kvar. Ska nog ändå försöka kämpa mig igenom maktmissbruk, visitationer och att bli överkörd av deras regler. HAr i alla fall börjat få några timmars permission hem varje helg. 3:e permissionen idag. 

Under dom här 7 månaderna jag suttit på institution har jag bland annat utvecklat en extrem bacillskräck och blivit helt uppslukad av Ana och Mia utan att ha lagt märke till det.

Gått från 50 till 58, 58 till 52, 52 till 45, 45 till 59, 59 till 51 som jag är på nu. Sabbar kroppen. Plötsligt blev det rutin att gå på toaletten direkt efter maten. Lika normalt för mig som att borsta tänderna eller gå ut och röka. Kaloriräkning i mitt huvud hela tiden. Har dragit igång ett försök på Ana Boot Camp med en brud jag bor med. Ganska annorlunda att göra det med någon man är inlåst med 24/7. Men peppande, det går ju inte direkt att fuska, haha. Dock har vi inte tillgång till våg annat än hos sjuksköterskan men vi har ett hemmagjort måttband i alla fall. Perdonalen är så lätt att lura med maten förresten. "Du har ätit så bra idag Leahna! Särskilt vid middagen!" Vet inte hur dom fick 2 salladsblad och 1/4 tomat till bra, jävla lättlurade idioter. 

Vet inte vad jag ska skriva mer. Fråga om ni undrar något.

Puss och förlåt att jag inte skrivit.

55,0.

Minus ett halvkilo till. Herrejävlar! Denna dagen kan ju inte bli bättre!

Igår åt jag ändå 5 eller 6 köttbullar, 2,5 potatisar, sås, lingon och 7-8 jordgubbar. Kanske min ämnesomsättning äntligen har satt igång på riktigt.