Idag. Jag är friskare (förutom Mia), gladare (?) i bättre fysiskt skick och någorlunda drogfri.

Jag förstår inte varför jag vill spola tillbaka ett år i tiden.. Men jag längtar tillbaka till misären, trasigheten, spänningen, den villkorslösa kärleken och den vilda livstilen.

-

Drogdimman, nålsticken, dom ljuva kemikalierna, det förföriska amfetaminet.

Kicken, energin, lyckan, rysningarna, värmen i kroppen..

    Till och med abstinensen, ångesten, skakningarna, längtan efter nästa panna, nästa ögonblick av total eufori och lycka. 

Jakten på lyckan, tiggandet av pengarna.

Förväntan när man håller påsen mellan fingrarna, öppnar den. Kemikaliedoften som svider i näsan.

Spänna skärpet, hitta venen, in med giftet.

Hatkärleken till amfetaminet går inte att beskriva. Den har gömt sig någonstans djupt inne i mitt medvetande och jag vet inte om jag någonsin kommer bli helt fri från den. Men det är samma kärlek som jag känner till R. Det är på något sätt kopplat till varandra. 

Allt flyter ihop och jag kan inte längre urskilja vilket som egentligen betydde mest, och det skrämmer mig.

"jag trampar vatten i kvicksand medan du drar ner mig
jag sjunker bara djupare varje minut du ger mig
jag vägrar släppa taget jag kan inte hjälpa det
jag är på väg att träffa botten och jag älskar det
jag skulle hellre mista livet än att mista dig
trots att du förtrycker mig fördärvar mig förgiftar mig
försök förstå hur jävla starkt jag hatar dig min älskling
du är min last min börda min förbannelse min frälsning
du är mitt liv min luft min själ mitt allt min enda vän
du är påsen pulvret skeden nålen tändaren
du är sanningen och ljuset gör mig troende
du är mitt gift mitt knark min drog och mitt beroende
du är knark"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

            Lever i nuet, för jag är osäker på om dåtiden existerar. Kan inte känna igen mig själv. Sekunder minuter timmar dagar veckor månader år av mitt liv som jag inte längre är säker på att jag levt.   Kan inte ens vara säker p...

    Jag skriver knappt här längre. Förlåt. Men det är för mycket i mitt huvud.   Det har hänt lite sedan sist. Jag har flyttat till träningsboendet. Det är ändå en ganska stor förändring. Maten är krånglig. Äter nästan så mycket som man sk...

Nu är det snart ett år sedan jag impulsrymde och följde med R ut till C på landet. Vet inte varför minnet av det slog till så hårt och plötsligt.      -     Lugnet. Vinden som blåser i träden, solens orangeröda ljus över hästhagen på kväl...

  ja tack snälla?         Igår hände något riktigt obehagligt, jag  fick jag kramp i hjärtat. Först kändes det som att det drog ihop sig, sedan slog det några väldigt hårda och ojämna slag innan det drog ihop sig igen och efter det börja...

Vet inte längre hur läge jag orkar. Le, vänd andra kinden till, ignorera, kom ihåg att låsa dörren, acceptans acceptans denna jävla acceptans. "Du är så duktig Leahna, du hanterar situationen så bra!" Men det räcker inte med att höra det, förstår...