Det är jobbigt på behandlingshemmet. En av tjejerna är självmordsbenägen och vissa dagar får jag vakta henne hela tiden så att hon inte går och hänger sig, en annan är schizofren och brukar fucka ur var och varannan dag, slå personalen, skrika och ha sig. Visst bor hon i enskilt men hon är ofta ute på avdelningen ändå. (hon bor här bara för att inget annat hem vill ta emot henne, hon är för jobbig.). Sedan har vi J, en riktigt läskig psykopat. Hon har tydligen gjort något mot alla nya som flyttat in, lägga saker i maten, hårborttagningsmedel i deras balsam o.s.v men mig lägger hon ner så jäävla mycket energi på att knäcka psykiskt istället.

"Äsch, jag gör det bara för att det är kul att se Leahna må dåligt ju."  hade hon sagt till N vid ett tillfälle.

Haha, det låter som att jag bor på psyk eller ett LSS-boende, men kan ni fatta att detta är ett vanligt jävla LVU-hem? Herregud, vet inte hur länge jag orkar med skiten längre, det är jobbigt nog att vara inlåst utan allt det här.

Jaja, till något annat. Jag spyr inte alls lika ofta längre. Och går tydligen ner en massa i vikt, får kommentarer hela tiden och måste vakta vad jag svarar. Är smalast av oss 5 tjejer som bor här just nu, kul ju, men har ingen thinspo att titta på haha.

Ska dricka upp min sockerfria energidricka, röka klart min morgoncigg och sedan ner och väga mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

            Lever i nuet, för jag är osäker på om dåtiden existerar. Kan inte känna igen mig själv. Sekunder minuter timmar dagar veckor månader år av mitt liv som jag inte längre är säker på att jag levt.   Kan inte ens vara säker p...

    Jag skriver knappt här längre. Förlåt. Men det är för mycket i mitt huvud.   Det har hänt lite sedan sist. Jag har flyttat till träningsboendet. Det är ändå en ganska stor förändring. Maten är krånglig. Äter nästan så mycket som man sk...

Nu är det snart ett år sedan jag impulsrymde och följde med R ut till C på landet. Vet inte varför minnet av det slog till så hårt och plötsligt.      -     Lugnet. Vinden som blåser i träden, solens orangeröda ljus över hästhagen på kväl...

  ja tack snälla?         Igår hände något riktigt obehagligt, jag  fick jag kramp i hjärtat. Först kändes det som att det drog ihop sig, sedan slog det några väldigt hårda och ojämna slag innan det drog ihop sig igen och efter det börja...

Vet inte längre hur läge jag orkar. Le, vänd andra kinden till, ignorera, kom ihåg att låsa dörren, acceptans acceptans denna jävla acceptans. "Du är så duktig Leahna, du hanterar situationen så bra!" Men det räcker inte med att höra det, förstår...