55,0.

Minus ett halvkilo till. Herrejävlar! Denna dagen kan ju inte bli bättre!

Igår åt jag ändå 5 eller 6 köttbullar, 2,5 potatisar, sås, lingon och 7-8 jordgubbar. Kanske min ämnesomsättning äntligen har satt igång på riktigt.

Morgoncigg och sockerfri powerking på balkongen invirad i den grå ullfilten. Sju och en halv timmars sömn och jag är lite skakig, både i händerna och inombords. Landskapet här ute är så lugnt och stilla, balanserar mellan höst och vinter och luften är kall. Kan se tre kossor längst bort på åkern och gråa träd som tappat sina höstfärger. En nötskrika med sina blå fjäderdetaljer och rufsigt huvud i äppelträdet, bara tre meter från där jag sitter.

Snart är min lugna halvtimme över och jag måste ta tag i hårplattning, vägning, val av kläder och sminkning.

Hjärtat slår lite för fort och jag tror att det beror på nervositeten. Men varför? Det är ju bara en fest. Tre veckor inomhus gör väl sin del i det hela. Tåget avgår 12.06 och K som ska ha festen ska möta mig på stationen. Ska även träffa älskade storasyster S idag. Kanske köpa ett gram vit magi. Men det är som att svära i kyrkan när man drar in det i näsan istället för att få det rätt in i blodomloppet. K kanske förstår, hon kanske till och med frågar om jag vill ta det så. 

Och en tanke som snurrat i huvudet, som gjorde det så svårt att somna inatt. Tänk om S tar med sig R, som en överraskning. Chansen är minimal men jag kan inte låta bli att hoppas. Det kan jag inte. Önskar nästan att man var religiös, då hade jag knäppt mina händer och bett om att få träffa honom. Men min hjärna är för logiskt för att vara såväl religiös och vidskeplig.