Under dom 5 timmarna jag sov inatt blev det 3 olika drömmar där amfetamin var i fokus. Förstår inte varför, visst är jag sugen på det, men mest på rushen när det skjuts in i venen. Ruset är inget jag är sugen på men visst är det kul. Hade aldrig tagit tjack igen om det bara var ett rus och en avtänding. Jag saknar euforin, hjärtklappningen, värmen som omsluter hela kroppen och smaken i munnen, allt det som man upplever när man injicerar det.

Ska bli bjuden på en panna när jag träffar S och har lite mer frihet. Vilket jag redan börjat få! Ska få gå på en punkkonsert med min bror och hans polare och ska även få gå på en kompis födelsedagsfest. Känns superbra!

Gammal bild på R och jag i garaget som nu är rivet. Båda är fulla och snurriga.

R hade varit i stan i förrgår. S hade träffat honom. Han var full och pixad. Jag blev så arg på mig själv att jag inte var i skolan den dagen, då hade jag kanske träffat på honom på stan efteråt. Blev så arg att jag nästan grät. Förstår inte hur han kan betyda så mycket för mig, fastna i mitt huvud på det här viset. 

Tänker ofta på hur det kommer bli när jag väl träffar honom igen. Vill ha en kram, ett långt samtal med honom ensam, dra händerna genom hans hår, sitta i hans knä bland folk och få diskreta kyssar på halsen med hans hand på mitt lår.

Vill ha en panna av honom. Omtanken när han blåser i armvecken när nålen punkterar huden och bara hans närvaro gör ruset så mycket bättre. Vill till och med springa runt i stan och jaga nästa dos under avtändingen. Bara jag får vara med honom, nära honom.

Började fan gråta när jag skrev det här. Jag måste träffa honom snart. Går sönder.