Kul att starta dagen med skrik och bråk om soc och familjebehandlarna. Jag orkar inte att dom ljuger för mig mer. Jag orkar inte att det bara är jag som ska göra som dom säger när mamma och låtsaspappa inte gör det dom ska göra.

Någon av dom första gångerna dom var här så sa soc att dom skulle vara positiva när jag gör bra saker, men det har bara hänt 2ggr på snart 3 månader. Första gången hände det under samtalet när soc sa till dom. Andra gången var förra veckan. Vi och soc hade då kommit överens att om jag blir väldigt upprörd under ett samtal med föräldrarna så måste dom lämna mig ifred, för vi kommer ingen vart när jag är upprörd. Det blir bara värre. Men den regeln har dom redan struntat i 3-4ggr på EN VECKA.

Varför ska bara jag göra som dom säger? Varför ska bara jag behöva sköta mig och följa reglerna dom sätter upp för mig? Detta gör ju mig inte motiverad att samarbeta.

Är även väldigt arg på soc för en annan sak... Första samtalet sa dom också att dom skulle vara här 2ggr i veckan första veckorna, men att det sedan skulle bli ett samtal i veckan. Det har, som jag sa, gått nästan 3 månader. Det är inte några veckor.

Var bara tvungen att skriva av mig lite..

-

Nu till en annan sak. Effekten av tabletterna höll i sig tills jag somnade inatt, klockan halv fem. Det känns t.o.m nu. När fan går det uuur? Palla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

            Lever i nuet, för jag är osäker på om dåtiden existerar. Kan inte känna igen mig själv. Sekunder minuter timmar dagar veckor månader år av mitt liv som jag inte längre är säker på att jag levt.   Kan inte ens vara säker p...

    Jag skriver knappt här längre. Förlåt. Men det är för mycket i mitt huvud.   Det har hänt lite sedan sist. Jag har flyttat till träningsboendet. Det är ändå en ganska stor förändring. Maten är krånglig. Äter nästan så mycket som man sk...

Nu är det snart ett år sedan jag impulsrymde och följde med R ut till C på landet. Vet inte varför minnet av det slog till så hårt och plötsligt.      -     Lugnet. Vinden som blåser i träden, solens orangeröda ljus över hästhagen på kväl...

  ja tack snälla?         Igår hände något riktigt obehagligt, jag  fick jag kramp i hjärtat. Först kändes det som att det drog ihop sig, sedan slog det några väldigt hårda och ojämna slag innan det drog ihop sig igen och efter det börja...

Vet inte längre hur läge jag orkar. Le, vänd andra kinden till, ignorera, kom ihåg att låsa dörren, acceptans acceptans denna jävla acceptans. "Du är så duktig Leahna, du hanterar situationen så bra!" Men det räcker inte med att höra det, förstår...