55,5.

7hg ner. Underbart!

Är jättenervös inför festen imorgon. Har ju inte varit utanför huset på 3 veckor och så ska jag på en fest där jag bara känner 1 person, hon som har den. Henne har jag bara hängt med en dag i skolan och snackat i telefon med ungefär 3ggr... Vad fan ska jag ha på mig?! Måste ju även fixa alkohol. Känns som en pers även om jag känner i stort sett alla a-lagare i min stad.

Har blivit lovad en panna tjack av en bekant som betalning på en kniv han fick av mig. Hade varit superkul om jag kunde få den imorgon, men han har ingen mobil just nu, bara mitt nr sparat. Hmm. Vad kan man göra då?

Har förresten varit uppe halva natten för att rensa virus från datorn. Innan jag gjorde det hann jag bli av med 2 mailkonton, nästan mitt origin och nästan facebook. Alltså helvete.

Sömnproblemen håller i sig. 3-5h sömn 5-6 dagar i veckan och resterande dag/dagar högst 9h. Känner mig trött och gäspar hela tiden men någon sömn blir det fan inte. Och om jag somnar jättetrött kan jag vakna 3h senare, fortfarande trött, men oförmögen att somna om.

Fick ett samtal från S telefon förut. Hjärtat hoppade till och började skena. "Tänk om det är R, tänk om det är R, snälla låt det vara R!" Det var det inte, men hon sa att hon skulle försöka få tag på honom nu i dagarna, se till att han ringde mig så att vi kunde bestämma en tid och dag att ses. Började gråta i telefonen.

Jag blir överlycklig bara jag tänker på att få träffa honom, men vet samtidigt att jag inte får ha för höga förväntningar. Han kanske inte kommer över huvud taget, han kanske är alldeles för tjackad, han kanske är abstinent, han kanske inte ens har lust att träffa mig... Man kan aldrig vara säker på något när det gäller missbrukare, men jag får hoppas på det bästa.

Vägde mig förresten igår för första gången på väldigt länge. Hade räknat med att vikten låg på 60kg, men blev både lättad och äcklad när det istället var 56,8. Nu på morgonen låg den på 56,2 och jag tänker aldrig mer vara så nära 60kg igen. Får försöka förhindra det genom att börja väga mig regelbundet igen.

Även om jag i stort sett inte skrivit någonting här på bloggen om mat och vikt det senaste så ligger det alltid och gnager i bakhuvudet. Jag vill fortfarande vara tunn och lätt, även om jag börjat acceptera mina former lite mer över tiden. Känns både bra och dåligt det där, är rädd att jag ska släppa allt och gå upp 7 kilo till, men är glad att jag KAN vara på den här vikten utan ständig ångest.

Lovar förresten att bli mer aktiv här. Det händer bara ingenting i mitt liv nu för tiden.

Under dom 5 timmarna jag sov inatt blev det 3 olika drömmar där amfetamin var i fokus. Förstår inte varför, visst är jag sugen på det, men mest på rushen när det skjuts in i venen. Ruset är inget jag är sugen på men visst är det kul. Hade aldrig tagit tjack igen om det bara var ett rus och en avtänding. Jag saknar euforin, hjärtklappningen, värmen som omsluter hela kroppen och smaken i munnen, allt det som man upplever när man injicerar det.

Ska bli bjuden på en panna när jag träffar S och har lite mer frihet. Vilket jag redan börjat få! Ska få gå på en punkkonsert med min bror och hans polare och ska även få gå på en kompis födelsedagsfest. Känns superbra!

Gammal bild på R och jag i garaget som nu är rivet. Båda är fulla och snurriga.

R hade varit i stan i förrgår. S hade träffat honom. Han var full och pixad. Jag blev så arg på mig själv att jag inte var i skolan den dagen, då hade jag kanske träffat på honom på stan efteråt. Blev så arg att jag nästan grät. Förstår inte hur han kan betyda så mycket för mig, fastna i mitt huvud på det här viset. 

Tänker ofta på hur det kommer bli när jag väl träffar honom igen. Vill ha en kram, ett långt samtal med honom ensam, dra händerna genom hans hår, sitta i hans knä bland folk och få diskreta kyssar på halsen med hans hand på mitt lår.

Vill ha en panna av honom. Omtanken när han blåser i armvecken när nålen punkterar huden och bara hans närvaro gör ruset så mycket bättre. Vill till och med springa runt i stan och jaga nästa dos under avtändingen. Bara jag får vara med honom, nära honom.

Började fan gråta när jag skrev det här. Jag måste träffa honom snart. Går sönder.

Kul att starta dagen med skrik och bråk om soc och familjebehandlarna. Jag orkar inte att dom ljuger för mig mer. Jag orkar inte att det bara är jag som ska göra som dom säger när mamma och låtsaspappa inte gör det dom ska göra.

Någon av dom första gångerna dom var här så sa soc att dom skulle vara positiva när jag gör bra saker, men det har bara hänt 2ggr på snart 3 månader. Första gången hände det under samtalet när soc sa till dom. Andra gången var förra veckan. Vi och soc hade då kommit överens att om jag blir väldigt upprörd under ett samtal med föräldrarna så måste dom lämna mig ifred, för vi kommer ingen vart när jag är upprörd. Det blir bara värre. Men den regeln har dom redan struntat i 3-4ggr på EN VECKA.

Varför ska bara jag göra som dom säger? Varför ska bara jag behöva sköta mig och följa reglerna dom sätter upp för mig? Detta gör ju mig inte motiverad att samarbeta.

Är även väldigt arg på soc för en annan sak... Första samtalet sa dom också att dom skulle vara här 2ggr i veckan första veckorna, men att det sedan skulle bli ett samtal i veckan. Det har, som jag sa, gått nästan 3 månader. Det är inte några veckor.

Var bara tvungen att skriva av mig lite..

-

Nu till en annan sak. Effekten av tabletterna höll i sig tills jag somnade inatt, klockan halv fem. Det känns t.o.m nu. När fan går det uuur? Palla.

Igår var jag och såg på Vi Är Bäst av Lukas Moodysson på bio. Bra film för att vara svensk, och det var en låt med som jag verkligen fastnade för. Sex Noll Två av KSMB. 

"Ligger hemma i min säng en helt vanlig dag
och runt om mig finns tusentals människor och här finns bara jag
kroppen skriker efter sömn men hjärnan säger nej
för jag tänker att jag aldrig mer ska träffa nån som dig

Du visade mig nånting som jag inte trodde fanns
nånting som gjorde att det obehagliga försvann
du skakade om mitt huvud och förstorade min pupill
och tog mig till ett ställe där man gör vad fan man vill

Och det varade så kort men jag vill dit nu en gång till
så ta mig till den värld där man kan göra som man vill"

Har varit väldigt sentimental de senaste dagarna och har rökt allldeles för mycket hasch med tanke på mina urinprov. Måste vara ren för att få gå i skolan.

Tänker mer och mer på R. Trodde att det skulle hålla i sig någon dag och sedan avta som förut, men nu tänker jag på honom mer och mer för varje dag. Har på mig armbandet han gav mig för längesedan nästan hela tiden.

Blev en konstig skugga på bilden

Torskade på urinprov för spice förra helgen, så det var skolförbud måndag-torsdag. Skulle gått till skolan idag, men jag kunde inte sova. Vände och vred på mig i timmar tills jag fick nog och kollade på Terminator och sedan Tehuset Augustimånen från 1956, en av dom gulligaste filmer jag sett faktiskt, love it. Har inte sovit en blund sedan igår, men är fortfarande inte trött...

Om 1 timme kommer soc hit och ska ha möte. Jag blir bara mer och mer negativ till dessa möten ju fler jag har och jag kommer tydligen inte slippa ifrån detta förrän tidigast (!!) några månader efter min 18års dag. 

Förövrigt så är jag konstant illamående och äter inte särskilt mycket, så hoppas på att tappa något kilo i alla fall. Detta var ett rörigt inlägg men skyller på sömnbrist.

Ciao!

Blev ingen skola idag. Har drömt om droger de senaste nätterna. Amfetamin i venen och ofantliga mängder röka.

Drömmer om R också, fy vad jag saknar honom. 2 månader sedan jag såg honom sist.

2 månader sedan vi spenderade tre underbara dagar ute på landet med att köra tjackrace, plocka björnbär i hästhagen och göra egen paj, äta gott, dricka Rosita till frukost och ha underbart sex i en alldeles för liten säng från 1800talet.

Saknar att få sitta i hans knä med armarna runt hans hals, dricka från hans glas med alldeles för sött te, röka Look menthol.

Saknar den busiga blinkningen, dom diskreta kyssarna på min hals, dom hemlighetsfulla blickarna vi gav varandra när folk inte riktigt förstod vad vi hade.

JAG SAKNAR HONOM. 

Och nu har han blivit tillsammans med någon i sin egen ålder istället. Och han sitter dessutom häktad för tillfället. Jag är medveten om att det inte skulle funka mellan oss. Både han och jag sa det. 40 års ålderskillnad och helt olika liv. Men jag kan inte hjälpa vad jag känner.

Socmöte på morgonen, stoppa ordenligt med spice i en cigarett på bussen på väg till stan, ta bussen och möta C, byta kniv mot en framtida tjänst, röka spicet och bli socially awkward, ta bussen till skolan, blir sen, sitter och ritar istället för att jobba, bussen hem, handla onyttig skit, äta wienerbröd lite thaimat ett halv rör pringles och spy upp allting igen, gör en kopp vaniljte, sätter mig på balkongen och dricker det till två stycken John Silver.

Nu kommer min kontaktperson snart. Är ledig imorgon så ikväll när familjen lagt sig kanske jag ska försöka göra "kittycrack" av några ritalin.